Resultatet
Då
högtalarsystemet var färdigt tänkte jag lyssna på musik och njuta. Då hände
det som inte ska hända: musiken tystnade. Det var löskontakt någonstans
mellan cd-spelaren och digitalkabeln till konvertern. Kontakterna i min
cd-spelare har varit lösa tidigare så jag förutsatte att felet låg där. Jag
öppnade cd-spelaren för att kunna löda, men jag fick lov att ta ut en massa
saker innan jag såg att felet inte låg där – det var digitalkabeln som var
av. Alltså skruvade jag hastigt ihop Marantz:en och bytte kabel – då vägrade
cd-spelaren spela. Jag märkte senare att jag i brådskan skruvat en skruv i fel
hål (det fanns många) och skruven hade genomborrat en komponent på andra sidan av
kretskortet.
Pinsamt! Min Marantz CD-52 SE är ingen ny spelare, den kanske inte ens
kunde repareras. Det måste troligen bli en ny spelare, så jag prutade mig till ett
bra pris på en Marantz CD-4000, eftersom den har fått bra kritik och den
dessutom har en koaxialutgång. Jag kom hem och kopplade den till konvertern
(Musical Fidelity X-DAC) och, vilken besvikelse! Den lät sämre än min gamla
spelare,
ljudet var klart men hårt. En förbättring inträffade då jag bytte fasen i
stickkontakten, men inte var förbättringen fullständig. Jag försökte då få
köpa tjockt filttyg att sätta runt diskantelementen. Det verkade omöjligt - fanns inte att få. Det blev
då igen så att jag fick ta av det som fanns. Min
gamla duffel var det närmaste filten jag kunde komma. Jag skar upp en heltäckande
yta och limmade på betongen. Sedan skar jag stjärnformade cirkelskivor för
varje diskant och satte ovanpå den första filten. (se foto 7)
Detta gav en mycket mjukare och mer förfinad diskant. Det tråkiga var att min
duffel varit brun och inte grå, men å andra sidan matchar det bruna i högtalarna
bokhyllorna på sidorna. Jag var trots allt inte helt
nöjd med diskanten.
På
nätet råkade jag se att en affär hade en begagnad Rotel RCD-965BX för
190 euro. Jag kollade recensionerna på nätet. Många var lyriska! Det visade
sig att spelaren trots sina år var i ett underbart skick, inte en skråma –
som ny! Jag slog till och köpte den. Ett av mina bättre köp! Det som sades på
nätet stämde. Ljudet var behagligt – ingen lyssningströttet mera! Ändå är
inte denna spelare perfekt. Man kunde säkert förbättra den genom att byta några
elektrolytkondesatorer och klockan, men nog duger spelaren som den är ;-).
Numera använder jag min konverter ganska sällan. Man behöver alltså inte betala en förmögenhet
för en bra cd-spelare.
Hur
låter det då? Jag tycker att man ska komma ihåg att en anläggning alltid
är en helhet. Jag använder samma högtalarledning som för mer än tio år
sedan, Tara Labs Omni. Samma kabel har jag använt inne i baslådan. Kabeln
mellan cd-spelare och förstärkare är också av samma fabrikat. Jag tror att placeringen av högtalarna spelar en större roll än
kablarna. Det allra viktigaste för ljudbilden är trots allt rummets akustik. Mitt rum är
definitivt inte perfekt, men jag kan i alla fall reglera reflexionerna
från väggarna en aning då jag har möjligheten att öppna fyra stora dörrar till angränsande
rum både bakom och vid sidorna av högtalarna. Det verkar trots allt förvånande
hur lite man bryr sig om rummets akustik. Folk satsar mycket pengar på en dyr
anläggning som sedan placeras i ett akustiskt fiasko. Jag bodde på 70-talet i
en bostad som hade spännpapp på väggarna och heltäckningsmatta på golvet.
En underbar akustik för en stereoanläggning. Det akustiska hologram högtalarna
gav var oförstört! Vid en
renovering byttes pappen mot skivor och akustiken förstördes totalt! Jag vet
alltså inte riktigt vad mina högtalare duger till – den övre gränsen är
outforskad!
Jag
läser sällan hi-fi tidskrifter eftersom jag tycker att det är svårt att få en vettig jämförelse
mellan olika produkter. Om en billig högtalare i ett test får
fem stjärnor men en hundra gånger dyrare endast får fyra stjärnor i ett motsvarande
test – är den billigare då bättre? Det jag tycker jag objektivt kan säga
är, att i jämförelse med mina gamla högtalare är mina nya ett enormt lyft.
Min
subjektiva åsikt är att de ger en klar och mycket detaljerad men varm
ljudbild, med förfinad klang. Det hörs inget av lådorna, bara musik från
elementen! Inga oönskade resonanser och stående vågor. Ljudbilden har bredd,
djup och olika instrument placeras bra ut i rummet. Dessutom är jag glad för
att de också låter bra då man spelar på låg volym. Det är som om man bara
var lite längre borta från scenen. Om man vrider på litet mera volym börjar
baslådan verkligen pumpa luft, men endast om det i inspelningen finns en
hygglig bas, inga resonanser från lådan alltså. Nu placeras också
solisten bra i lyssningsrummet med fina detaljer i ljudet.
Delningsfiltret
har fått nya kvalitativa delar, grövre luftspolar och Elfas SCR-kondensatorer.
I övrigt har jag inte ändrat på något. Fördelen med många element är förutom
att känsligheten stiger att man också får en minskad distorsion. Det är många element
som delar på bördan då ljudbilden skapas.
Man
kan alltid spekulera om vad som kunde ha gjorts bättre. Tänk om jag istället för
de förmånliga elementen valt tio gånger dyrare komponenter t. ex. Thiel &
Partners
keramiska element. Jag kunde ju ha lött silverkabel med "silvertenn"
i stället för att använda mina containerfynd. Om du tänker på detta sätt har du
fastnat i ekorrhjulet: byta - hitta bättre? - söka fel - byta - hitta bättre?
- söka fel - byta...
Allt
kan göras bättre, men viktigaste är trots allt musiken och har man lyckats få
en anläggning som sprider välljud tycker jag att man noga bör tänka efter innan man
byter någon komponent.
Har
högtalarna inga svagheter då? Det är klart att om tjugofem element ljuder
samtidigt så uppstår det interferens. Marantz CD-4000 gav definitivt en ”kornig” ljudbild i diskanten p.g.a.
interferens, medan min nuvarande cd-spelare klarar jobbet bättre (bra).
Högtalarna är kanske systemkänsliga?
Sedan
kan man kanske påstå att det kunde bli jobbigt att flytta ;-).
tillbaka