Kopplingen
Alltså
fick det bli tvåvägare och linjekällor, trots att jag aldrig hört eller sett
sådana. Det fanns lite material på nätet om linjekällor: Joe D’Appolito
har konstruerat några för Zalytron/Orca i USA. Men att importera en byggsats,
betala frakt, tull och sedan ännu tvingas bygga dem, lockade inte med dagens
dollarkurs.
Jag
fick alltså göra hela planeringen själv. Frågan var då vilka element? Hur många och hur stora? Den gode Joe (D’Appolito) har kanske datorprogram
som simulerar interferensen från de olika elementen och kan på så sätt
minimera interferens och fasfel genom att välja rätt antal och placering? Sådana
program hade inte jag! Pythagoras fick duga ;-).
Vid
val av element ställde jag det kravet att de skulle, förutom att vara billiga, måste
vara rekommenderade av någon (pålitlig),
eller användas i någon kommersiell högtalare. Det är klart att det finns många
fina element på marknaden, men då jag bestämde mig för 8 basar och 4
diskanter (vackert och symmetriskt!) per låda så kan inte styckepriset vara
300 euro! För att kunna fortsätta planeringen laddade jag ner många olika beräkningsprogram
för lådor och filter. Det som jag slutligen använde var WinISD. Det var enkelt
och verkade fungera.
I detta skede tänkte jag försöka hitta element med sådan induktans i talspolen att jag kunde koppla dem så att jag endast behövde en kondensator i delningsfiltret, av första ordningen. Jag ville välja elementen så att basen och diskanten spelade lika högt, utan att jag kopplade in motstånd och spole. Jag gjorde det och det verkade fungera (testade på dator), men av en slump råkade jag se kopplingen av ett serie-resonansfilter på nätet. Detta var mitt filter – där fanns skönheten och enkelheten = INGENTING ”i vägen” för signalen. Dessutom gav det mig möjligheten att koppla elementen symmetriskt (D’Appolito-koppling) vilket nog är en stor fördel beträffande t.ex. fasfel, som alltid finns då man använder linjekällor.
Inte ett enda motstånd.Vackert och symmetriskt
Efter
mycket letande hittade jag ett passande bas/mellan–element hos tyska Visaton.
Jag lyckades få 16 st Visaton W-130 (4W)
för 25 euro/styck. Som diskantelement valde jag 8 st Seas 25 TFFC
för 33 euro/styck.
Baselementet
(5 tum) spelar förvånansvärt lågt, men jag visste att dessa linjekällor
inte skulle ge en bas och ett ljudtryck som tillfredsställer mig.
Dessutom blir lådorna stora, ifall man vill ha en djupbas. Datorprogrammet
visade fina kurvor för en linjekälla med 8 baselement/låda vid volymen 30
liter och två reflexrör på ca 12 cm. Då fick jag smala (ca 15 cm) och höga
(ca 180 cm) lådor med en hygglig snärtbas. Kurvan började falla under
100 Hz, så en separat baslåda av något slag var av nöden.
Jag
ville inte ha ett aktivt delningsfilter och
sub, mitt slutsteg har en bra bas, den ville jag använda. Det alternativ som
verkade vettigt var en känslig 12-tummare med dubbla talspolar. Tolvtummaren som jag
hittade,
Monacor SPH-300CTC (250 euro),
skulle köras parallellt och lappa på basen under 100 Hz där linjekällorna
inte längre hängde med. Enkelheten och skönheten – inga onödiga
komplicerade filter. Det sägs på vissa sajter att man inte ska koppla de olika
kanalerna till var sin spole – förstärkaren kan gå sönder. Öh? Det är
inga problem ifall impedansen inte blir för låg!
Nu
tyckte jag att det såg bra ut på pappret, visserligen spelade diskanterna
enligt beräkningarna litet högre än basen, men jag skulle ju kompensera förstärkarens
svagheter, så jag valde att beställa elementen.