Kopplingen

 

Alltså fick det bli tvåvägare och linjekällor, trots att jag aldrig hört eller sett sådana. Det fanns lite material på nätet om linjekällor: Joe D’Appolito har konstruerat några för Zalytron/Orca i USA. Men att importera en byggsats, betala frakt, tull och sedan ännu tvingas bygga dem, lockade inte med dagens dollarkurs.

 

Jag fick alltså göra hela planeringen själv. Frågan var då vilka element? Hur många och hur stora? Den gode Joe (D’Appolito) har kanske datorprogram som simulerar interferensen från de olika elementen och kan på så sätt minimera interferens och fasfel genom att välja rätt antal och placering? Sådana program hade inte jag! Pythagoras fick duga ;-).

 

Vid val av element ställde jag det kravet att de skulle, förutom att vara billiga, måste vara rekommenderade  av någon (pålitlig), eller användas i någon kommersiell högtalare. Det är klart att det finns många fina element på marknaden, men då jag bestämde mig för 8 basar och 4 diskanter (vackert och symmetriskt!) per låda så kan inte styckepriset vara 300 euro! För att kunna fortsätta planeringen laddade jag ner många olika beräkningsprogram för lådor och filter. Det som jag slutligen använde var WinISD. Det var enkelt och verkade fungera.

 

I detta skede tänkte jag försöka hitta element med sådan induktans i talspolen att jag kunde koppla dem så att jag endast behövde en kondensator i delningsfiltret, av första ordningen. Jag ville välja elementen så att basen och diskanten spelade lika högt, utan att jag kopplade in motstånd och spole. Jag gjorde det och det verkade fungera (testade på dator), men av en slump råkade jag se kopplingen av ett serie-resonansfilter på nätet. Detta var mitt filter – där fanns skönheten och enkelheten = INGENTING ”i vägen” för signalen. Dessutom gav det mig möjligheten att koppla elementen symmetriskt (D’Appolito-koppling) vilket nog är en stor fördel beträffande t.ex. fasfel, som alltid finns då man använder linjekällor.

Inte ett enda motstånd.Vackert och symmetriskt 

Efter mycket letande hittade jag ett passande bas/mellan–element hos tyska Visaton. Jag lyckades få 16 st Visaton W-130 (4W) för 25 euro/styck. Som diskantelement valde jag 8 st Seas 25 TFFC  för 33 euro/styck.

 

Baselementet (5 tum) spelar förvånansvärt lågt, men jag visste att dessa linjekällor inte skulle ge en bas och ett ljudtryck som tillfredsställer mig. Dessutom blir lådorna stora, ifall man vill ha en djupbas. Datorprogrammet visade fina kurvor för en linjekälla med 8 baselement/låda vid volymen 30 liter och två reflexrör på ca 12 cm. Då fick jag smala (ca 15 cm) och höga  (ca 180 cm) lådor med en hygglig snärtbas. Kurvan började falla under 100 Hz, så en separat baslåda av något slag var av nöden.

 

Jag ville inte ha ett aktivt delningsfilter och sub, mitt slutsteg har en bra bas, den ville jag använda. Det alternativ som verkade vettigt var en känslig 12-tummare med dubbla talspolar. Tolvtummaren som jag hittade,  Monacor SPH-300CTC (250 euro), skulle köras parallellt och lappa på basen under 100 Hz där linjekällorna inte längre hängde med. Enkelheten och skönheten – inga onödiga komplicerade filter. Det sägs på vissa sajter att man inte ska koppla de olika kanalerna till var sin spole – förstärkaren kan gå sönder. Öh? Det är inga problem ifall impedansen inte blir för låg!

 

Nu tyckte jag att det såg bra ut på pappret, visserligen spelade diskanterna enligt beräkningarna litet högre än basen, men jag skulle ju kompensera förstärkarens svagheter, så jag valde att beställa elementen.

 

tillbaka    inledning    kopplingen    bygget    baslådan    resultatet